För övrigt
Skrev nyss att jag mår utmärkt efter vaccineringen och det stämmer bra, det gäller efter vaccineringen. För övrigt mår jag fortfarande inte bra. I och för sig så fungerade fredagen ganska bra och fram till 13-tiden idag men sedan dess har illamåendet än en gång slängt sig över mig :-( Börjar bli lite uppgiven och är ganska så negativ nu. Frågor som jag börjar fundera på är när kan jag få äta ett riktigt mål mat igen? Hur stort socialt liv kommer jag ha om det fortsätter så här - det är ju rätt vanligt att äta eller dricka när man träffas? Hur isolerad kommer jag att bli? Ska det vara så här resten av livet? Då ska man komma ihåg att det bara har varit så här illa i ca 2 veckor, men det känns ändå livslångt. Fick medicin av läkare som jag trodde skulle vara lösningen och ett tag verkade det så oxå. Tyvärr åkte jag på biverkning i form av illamående så gissa hur bra den medicinen var - det är bara att välja, en mage som ger upp eller konstant illamående. Kul val va?
Givetvis är det många funderingar på varför det är så här och varför det inte ger med sig och jag kan bli "som vanligt". Både min make och min chef har hittat orsaken (tror dom) och tyvärr är de inne på samma linje. Om de har rätt och man inte kan hitta några fel i alla prov som togs i måndags så kommer det här problemet att finnas kvar ett bra tag :-( Fast maken tror att han kan hitta avstäningsknappen och bara trycka på den. Han är lite söt ibland :-)
Sammantaget känner jag nu att den här familjen jag lever i behöver avlastning, då pratar jag inte om avlastningen att någon ska passa barnen, utan det finns så många olika sätt att få och ge avlastning. Jag kan nog inte beskriva närmare själv just nu men jag vet att t ex flera års sömnproblem så småningom sätter sina spår och det är nog spåren från det vi nu skördar.
Ovanpå detta finns det givetvis en massa tankar som snurrar i huvudet men det går inte att komma åt några bra svar. Min svägerska har i sin blogg undrat vad stress gör med oss människor och hur vi reagerar när det "blir för mycket". Hon har så mycket rätt i det hon skriver, hon är så klok!
Givetvis är det många funderingar på varför det är så här och varför det inte ger med sig och jag kan bli "som vanligt". Både min make och min chef har hittat orsaken (tror dom) och tyvärr är de inne på samma linje. Om de har rätt och man inte kan hitta några fel i alla prov som togs i måndags så kommer det här problemet att finnas kvar ett bra tag :-( Fast maken tror att han kan hitta avstäningsknappen och bara trycka på den. Han är lite söt ibland :-)
Sammantaget känner jag nu att den här familjen jag lever i behöver avlastning, då pratar jag inte om avlastningen att någon ska passa barnen, utan det finns så många olika sätt att få och ge avlastning. Jag kan nog inte beskriva närmare själv just nu men jag vet att t ex flera års sömnproblem så småningom sätter sina spår och det är nog spåren från det vi nu skördar.
Ovanpå detta finns det givetvis en massa tankar som snurrar i huvudet men det går inte att komma åt några bra svar. Min svägerska har i sin blogg undrat vad stress gör med oss människor och hur vi reagerar när det "blir för mycket". Hon har så mycket rätt i det hon skriver, hon är så klok!
Kommentarer
Trackback
