eva t

Har i helgen varit på det mycket efterlängtade bröllopet!

Det var fantastiskt, underbart och bara så rätt. Frånsett mitt egna bröllop så är det helt klart det bästa bröllop jag har fått närvara vid (hoppas ingen tar illa vid sig nu, det är inte min mening).

Innan vigseln var jag tveksam på om jag behövde näsdukar, det är ju trots allt ett "gammal" etablerat par som gift sig, det behöver kanske inte bli så känslosamt men oj, vad fel jag hade. Det räckte med att de kom in genom dörren så började tårarna. De var så lyckliga och stolta och det riktigt lyste om dem och hur ska man kunna värja sig för en sådan lycka???? Smink är helt klart överskattat på bröllop!

Från kyrkan till lokalen åkte vi alla i en turistbuss, bröllopet var ju i Berlin och där finns det mycket att turista runt. En av gästerna guidade mest hela tiden och vi svenskar hade tolkningshjälp från två mycket duktiga kvinnor som gjorde vad de kunde för att hinna tolka :-) Det blev en intressant resa.

Lokalen var helt klart mycket speciell och är svår att beskriva. Tyvärr tog jag inga interiörkort och det ångrar jag. Men jag fotade duktigt bordsdekorationerna istället :-)

Blomsterarrangemangerna var otroliga! Maten var ännu mer otrolig! Bröllopstårtan magnifik!

Tyvärr kunde jag själv inte äta av tårtan, allergiker som jag är, men enligt mångas utsago var den helt underbar!

De hade även tagit in en DJ som, även han, var helt underbar. Han är svensk men hade bott i Tyskland i 20 år så han hade koll på vad vi gäster uppskattade. Det var många dansanta på festen så det blev en hel del stuffandes :-)

Det enda som vi svenskar hade lite svårt att acceptera (eller i alla fall vi som satt vid "mitt" bord) var att tyskar inte sjunger allsång eller snapsvisor! Nu serverades inte snaps till maten och det fanns ett litet häfte med några sånger men det var ju inte tillräckligt för oss sångsugna svenskar (läs "mitt bord") så vi tillbringade middagen med att komma på alla de där superbra visorna och allsångerna som vi svenskar bara älskar och så sjön vi :-) Tänk vad man kan samlas runt bara man kommer ut från sina gamla invanda kvarter :-) Själv var jag inte så produktiv i detta, kan ju bara den där man besjunger Falu hus och barracker men det gick bra ändå. Kände igen många av de andra och gjorde vad jag kunde för att berika sången :-)

Om brudparets äktenskap bara blir hälften så bra som festen så kommer de få ett underbart liv tillsammans!

Har tagit nya MC-lektioner idag. Lyckan var härlig i morse innan jag kom iväg. Härligt, äntligen på MC igen :-)

Gissa hur förvånad jag blev när jag dängde i backen, inte bara en gång utan TVÅ GÅNGER!!!! INOM 5 MINUTER DESSUTOM!!!! Lyckan byttes ut mot spänning, förvåning, ilska och frustration. Inte bra när man ska LÄRA sig vissa tekniska moment. Blev svårt att köra en bana där vissa saker skulle ingå och man av säkerhetskäl plockar bort vissa bitar, eftersom jag tydligen hade mycket stora svårigheter att hålla mig upprätt på cykeln.

Tack vare bågar på cykeln så gick det bra med mig. Viss värk i vänster arm och hand får jag nog stå ut med några dagar men hade inte cykeln haft de där bågarna så är det tveksamt om jag ens hade kunnat köra så jag kunde välta en andra gång....

Men det är bara på´t igen. Skam den som ger sig och DET SKA GÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu när sonens firande äntligen är klart så kan vi koncentrera oss på nästa äventyr

Bröllop!

Vi är bjudna till det här årtiondets viktigaste bröllop (det är ju inte århundradets viktigaste för det är mitt eget). Resan är ordnad. Dottern och jag har varit på banken och "köpt" pengar. Boende är ordnat. Mina kläder är nästan klara, behöver nog ett par nya strumpor men det är ju en så liten detalj att det ordnar sig. Makens kläder är nästan klara, vill hitta en ny slips. Barnvakter är fixade. Det som är kvar är väl det där med present, inte det enklaste när vi dessutom kommer resa en bit.... Måste oxå fixa en liten present som tack till boendet. Med andra ord så är det mesta ordnat!

Jag är så tacksam över att få vara en liten del av brudparets viktigaste stund! Att få vara med dem och känna med deras lycka!

Än så länge är det allt ett tag kvar, planering och jakt på presenter fortgår :-)

Ja, jag vet vad ni tror - att jag ska åka till IKEA nu igen - men ICKE!!!!

Idag har jag fått ett mail om att nya IKEA-katalogen är släppt. För oss Familymedlemmar är det helt ok att bläddra i den nya katalogen på nätet, alltså behöver vi inte vänta till nästa vecka, då den kommer som reklam med posten. Allvarligt - hur kul är det att sitta och "bläddra" i en flera 100 sidor stor katalog på nätet?????? Det är så dåligt att det inte ens ger mersmak utan bara IRRITATION!!!!!!!

Hade IKEA varit lite smarta så hade de skickat ut den till sina Familykunder istället. Då hade vi kunnat samla oss på kvällen runt katalogen och drömma oss bort mot ett vackrare hem. Visst hade det varit bättre!! Ser fram mot att IKEA har rättat till detta misstag till nästa år!

Det blir ju gärna en hel del anspänning när man fyller 5 år. Det har sonen fått erfara i helgen. Över lag tycker jag att han klarat det utmärkt och han har inte haft för dåligt humör p g a trötthet utan faktiskt varit ganska så glad och lycklig :-)

Helgen i korthet började med att farmor kom i fredags, det är ju alltid uppskattat.

Lördag morgon var det dags för barnkalas. 6 småkillar kom och lämnade presenter, lekte kurragömma, busade, spelade apa, åt glassbuffé och fiskade godis. Alla barnen verkade mycket nöjda. Det var lite blandade åldrar (dottern äldst med sina 6 år, yngsta pojken 3,5) och en del föräldrar var med hela tiden. Det var föräldrar som skulle vara med men det räckte med att de satt i uterummet och samtalade med andra vuxna :-) Sonen var mycket nöjd över alla sina presenter, som mestadels bestod av bilar, bilar och åter bilar...

Nu, idag söndag, har det då varit familjefirande. Då kom de stooora presenterna fram. Den största presenten var från farmor - en kickbike. Han blev jätte glad men tyvärr ramlade han på premiärturen och han är inte riktigt lika upprymd över kickbiken längre :-( Förhoppningsvis går det över bara han vågar prova den igen. Sen fick han sitt högt efterlängtade DS-spel!!!

Som ni ser så är det inte riktigt den DS man är van att se. Detta är den första DS som Nintendo kom ut med, efter denna hade gjort succé som kom DS Lite. För sonens del spelade det ingen roll, han fick en fin silvrig DS som är hans egna, inte pappas! Vi föräldrar känner oss väldigt nöjda oxå eftersom vi tyckte att en ny DS Lite var lite väl dyr för en 5 åring och även begagnade kostar en del så en begagnad DS var lite mer i en prisklass vi tyckte var ok som present till en 5-åring. Om han nu visar att han kan sköta en sån här maskin så är det ju mycket möjligt att han så småningom får en helt ny spelkonsoll. Men för tillfället är sonen mycket nöjd. Till denna spelkonsoll fick han även Star Wors Lego, något som maken gillade skarpt. Frågan är om den är inhandlad till sonen eller till maken?????

Givetvis fick han en massa andra härliga presenter oxå, många bilar förstås. Bl a fick han trailern Mack med 3 tillhörande bilar och den var uppskattat, både av sonen och av givaren (2 år). Han fick en lampa som ser ut som ett akvarium, Loket Rosie, och givetvis ännu mera bilar....

Sonen är supernöjd med allt firande!

Dottern är väl inte riktigt lika nöjd, hon fick ett par paket (älskade muggen och klippdockorna) men hon fick ju aldrig en sjungande Askungen så det var lite synd, tyckte hon. Det är svårt det där med att det är brorsan som fyller och inte hon. Givetvis upplever sonen lika när dottern fyller. Hur länge till måste man ge syskonet en present oxå??? Jag är inte speciellt förtjust i det, kanske för att jag är ensambarn, jag fick ju aldrig "extra presenter" när andra fyllde år utan bara när jag själv fyllde år. Alltså är det ju egentligen grymt synd om mig - jag fick inte den där brodern jag så hett önskade och jag fick inte presenter när andra fyllde år - det blev dubbelfel på något vis. Men det är klart, jag har överlevt ganska bra ändå, men den där brodern skulle jag gärna ha haft förstås.....

Första arbetsveckan är påbörjad. Blir en ganska intensiv vecka. Idag Me and I party, lördag barnkalas och 50-års firande och på söndag familjekalas eftersom sonen fyller 5 år. Skulle må väldigt bra av att vara ledig ett tag till :-)

Idag har det varit en mycket viktig dag. Me & I har släppt sin höstkollektion 2010. 14 härliga kvinnor kom för att fika och shoppa. Vad de andra har shoppat vet jag inte men att det shoppades vet jag :-)
Det var svårt att ta beslut för vilka kläder som barnen skulle få, det fanns ju så många..... men dottern kommer i alla fall få
  och

sonen kommer få

 och

till detta kommer de få tre par strumpor var. Det är ju bara ett måste.

Det blev allt ett klädesplagg även till mig

De är inte svarta utan grå (svarta köpte jag ju i våras).

Självklart fanns det massor med andra trevliga kläder som bara ropade efter att få bo här hos oss men jag fick lägga band på mig. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen till handling :-)

Nu, ungefär nu, eller kanske nu så borde den komma. Söndagsångesten.....

Men än så länge lyser den med sin frånvaro. Undrar om man kan framkalla den genom att helt enkelt tänka mycket på den????? För den bara måste komma efter 4 veckors semester och det är dags att börja jobba... eller hur?

Ja, ja under tiden jag väntar på den ska jag försöka få klart sonens gardin. Saknade lite detaljer, som tråd och annat småviktigt, när jag började sy gardinen så jag kom inte så långt. Men nu är detta åtgärdat och det är bara att sätta igång :-)

Borde kanske packa ett par påsar med kläder till dagis/fritids oxå..... sen..... senare i kväll..... roligare att sy gardiner :-)

Maken står nere och förbereder dagens grillning och lyssnar på Ace of Base. Deras musik håller fortfarande, helt underbart. Livet kan vara ganska så skönt så här i slutet av semestern.... grillning, goda vänner på G, härlig musik, lite sol.....

Med jämna mellanrum får man läsa ordspråk som talar om att om man vill göra en förändring så måste man börja med sig själv, inte med att försöka förändra någon annan. Så är det! Det är inte så mycket att argumentera om men... ibland är det ju bara så svårt att hålla tyst när människor gör lite tokiga saker, t ex föräldern som skriker till sitt barn att inte skrika.... medtrafikanten som bara VÄGRAR blinka vid korsningar och ut ur roneller.... chefen som säger till sin personal att de behöver arbeta övertid och själv går hem.... väninnan som beklagar sig över att hon inte blir gratulerad på sin födelsedag men aldrig själv har skickat ett enda grattiskort...

Det finns massor med tillfällen då man undrar hur tänkte den här människan egentligen, hade den en tanke på konsekvensen av sitt handlande???

Det blir extra tydligt när man är förälder, hur ofta du än talar om att barnet inte får göra det ena eller det andra så kommer barnet fortsätta med det om du själv gör så. Hänger inte föräldern upp jackan på kroken så kommer inte heller barnet att göra det, dukar inte föräldern av bordet efter maten kommer inte heller barnet att göra det. Det tacksamma i föräldrasituationen är att det går ganska fort att få till en förändring i omgivningen om man bara förändrar sig själv, och jag tror att det går fortare om barnet är lite yngre eftersom ett yngre barn ofta ser upp till sin förälder medans en tonåring knappast gör så :-)