Tankar
Med jämna mellanrum får man läsa ordspråk som talar om att om man vill göra en förändring så måste man börja med sig själv, inte med att försöka förändra någon annan. Så är det! Det är inte så mycket att argumentera om men... ibland är det ju bara så svårt att hålla tyst när människor gör lite tokiga saker, t ex föräldern som skriker till sitt barn att inte skrika.... medtrafikanten som bara VÄGRAR blinka vid korsningar och ut ur roneller.... chefen som säger till sin personal att de behöver arbeta övertid och själv går hem.... väninnan som beklagar sig över att hon inte blir gratulerad på sin födelsedag men aldrig själv har skickat ett enda grattiskort...
Det finns massor med tillfällen då man undrar hur tänkte den här människan egentligen, hade den en tanke på konsekvensen av sitt handlande???
Det blir extra tydligt när man är förälder, hur ofta du än talar om att barnet inte får göra det ena eller det andra så kommer barnet fortsätta med det om du själv gör så. Hänger inte föräldern upp jackan på kroken så kommer inte heller barnet att göra det, dukar inte föräldern av bordet efter maten kommer inte heller barnet att göra det. Det tacksamma i föräldrasituationen är att det går ganska fort att få till en förändring i omgivningen om man bara förändrar sig själv, och jag tror att det går fortare om barnet är lite yngre eftersom ett yngre barn ofta ser upp till sin förälder medans en tonåring knappast gör så :-)
