1 november
Ja, så har då den här dagen kommit då jag bara har en halv tjänst. Eller jag har en halv tjänst som är min men jag har kvar min heltidstjäns inom "företaget". Fast eftersom jag vill ha en hel tjänst så kan det bli så att den halva tjänsten som är min måste jag lämna för att kunna få en hel egen tjänst.... Fast jag har ju trots allt mitt arbete kvar.... ett tag till... och jag vet att arbetsgivaren behöver min kompetens, eller i alla fall grundkompetens. Men vill jag jobba med det??? Inte säkert. Något som däremot är säkert är att så bra som jag har haft det sista tiden kommer jag nog aldrig få det igen. T ex har jag tid att göra alla mina arbetsuppgifter utan att stressa ihjäl mig och blir det stressigt så är det en topp och det finns tid till återhämtning efteråt. Hur många har det så bra på jobbet??? Det är riktigt lyxigt. Dessutom kan jag ibland få ge mig ut på lite andra äventyr, som att åka en shoppingresa till IKEA, gå ut på stan och leta efter något väldigt speciellt som vi behöver till arbetsplatsen, vara involverad i nya framtidsprojekt på ett sätt som man normalt inte får med min grundprofession. Som sagt, så här bra får jag det nog aldrig igen.
Jag är ju ganska flexibel och har arbetat på många olika arbetsplatser hos min arbetsgivare, och trivts på nästan alla, så det kan ju inte vara så svårt att hitta ett nytt bra ställe att arbeta på men... jag har aldrig tidigare fått möjlighet till den typen av utveckling som jag har haft sista två åren, både personligt och professionellt. Det kommer definitivt inte att fortsätta för tom högste hönset anser att människor med min profession inte ska ha den typ av tjänst som jag har...
Så vad har då framtiden att erbjuda???? Inte en aning just nu. Arbetar kvar där jag är året ut men sedan blir jag kanske inte ens kvar på min lilla halvtid utan får flytta helt på mig. Vill jag det??? Vet faktiskt inte. Jag vill vara kvar samtidigt som en återgång i tjänst knappast kommer innebära någon större utmaning i arbetet och får jag ingen utmaning så kommer jobbet ganska snabbt bli outhärdligt. Varför inte bara byta tjänst då???? Vet inte om jag vill arbeta med min grundprofession längre, känns både som en för stor utmaning och för liten utmaning. För stor utmaning pga alla nya dataprogram som jag i så fall måste lära mig samtidigt. För lite utmaning utifrån att jag nu är så van att arbeta med väldigt skiftande arbetsuppgifter och lösa problemen när de kommer, ibland lite okonventionellt men en återgång till "vanligt" arbete inte ger den typen av utmaningar.
Det känns som om det finns fler frågetecken än utropstecken just nu....
I grunden är jag en positiv människa så det kommer ordna sig och jag behövs, det vet jag. Men vissa dagar kommer det över mig att jag blivit lite rotad med det jag gör och att jag inte riktigt vill släppa taget...
Jag är ju ganska flexibel och har arbetat på många olika arbetsplatser hos min arbetsgivare, och trivts på nästan alla, så det kan ju inte vara så svårt att hitta ett nytt bra ställe att arbeta på men... jag har aldrig tidigare fått möjlighet till den typen av utveckling som jag har haft sista två åren, både personligt och professionellt. Det kommer definitivt inte att fortsätta för tom högste hönset anser att människor med min profession inte ska ha den typ av tjänst som jag har...
Så vad har då framtiden att erbjuda???? Inte en aning just nu. Arbetar kvar där jag är året ut men sedan blir jag kanske inte ens kvar på min lilla halvtid utan får flytta helt på mig. Vill jag det??? Vet faktiskt inte. Jag vill vara kvar samtidigt som en återgång i tjänst knappast kommer innebära någon större utmaning i arbetet och får jag ingen utmaning så kommer jobbet ganska snabbt bli outhärdligt. Varför inte bara byta tjänst då???? Vet inte om jag vill arbeta med min grundprofession längre, känns både som en för stor utmaning och för liten utmaning. För stor utmaning pga alla nya dataprogram som jag i så fall måste lära mig samtidigt. För lite utmaning utifrån att jag nu är så van att arbeta med väldigt skiftande arbetsuppgifter och lösa problemen när de kommer, ibland lite okonventionellt men en återgång till "vanligt" arbete inte ger den typen av utmaningar.
Det känns som om det finns fler frågetecken än utropstecken just nu....
I grunden är jag en positiv människa så det kommer ordna sig och jag behövs, det vet jag. Men vissa dagar kommer det över mig att jag blivit lite rotad med det jag gör och att jag inte riktigt vill släppa taget...
Kommentarer
Trackback
