Svårt att bli stor....
Sonen har fått sin första lösa tand!!!! Det är ett mycket viktigt steg i ett barns liv, den första lösa tanden. Det är ett bevis för att barnet börjar bli stort och att småbarnstiden är över. Sonen ser fram mot detta med skräckblandad förtjusning. Hans problem är att han fortfarande har napp och desstuom är väldigt beroende av den. Nu har han börjat förstå att stora barn, som tappar tänder, inte har napp! Tror att han känner en viss sorg i detta samtidigt som han vill bli större och det där med att bli större är väldigt viktigt.
Vid läggningen nu ikväll pratade vi lite om det här med den lösa tanden och vad det leder till. Han undrade givetvis VARFÖR barn som tappar tänder inte har napp och den mest ärliga förklaringen är väl att de permanenta tänderna inte mår bra av att det sitter en napp i munnen halva natten. Det är väl inte riktigt vad sonen kan ta till sig men just det där med att STORA barn inte har napp verkar som att han kan acceptera.
När hans storasyster skulle göra sig av med napparna så kokade vi dem, slog in dem i ett paket och så gav hon bort dem till en bäbis. Det blev mycket uppskattat hos mottagaren och storasyster klarade övergången från nappbarn till nappfritt barn rätt så bra. Hon sov inte hemma första natten så sonen och jag märkte aldrig av att det var något problem :-)
Den stora frågan är ju nu vad sonen ska göra med sina nappar, han vill inte riktigt släppa dem. Mitt första förslag var att han skulle göra samma som storasyster men den enda han kunde komma på att ge napparna till var en dagiskompis som är 2,5 år och det kanske är lite gammal, det är inte någon bäbis precis.
Nästa förslag som jag kom med, och som han verkar uppskatta, är att ta med dem till Liseberg och ge napparna till kaninbäbisarna. När vi var på Liseberg i somras kikade vi på en nappmottagare vid kaninernas hus så han vet att det finns en sån där. När jag berättade om hur mycket kaninbäbisar det finns och hur få nappar de har och att de alla får dela på de få nappar de har så verkar det som att han har köpt idén med att åka dit. För det är ju klart att finns det 100 kaniner och bara en napp så kommer de ju slåss om nappen och det vill ju ingen :-) Sen är det ju så att sonen älskar ju Liseberg, även på vintern, så en tur dit är ju aldrig fel.... så nu är det bara att fortsätta motivera honom...
Bjuder på en liten fin bild på en tandfé, mycket viktig person i samband med barns "tandlossning"
